Memory Lane

Sitter nu på bussen till flygplatsen i Las Palmas. 
Jag fortsätter att gå längs memory lane och minns den där  gången 2004. Jag hade varit på Valle Marina i 3 veckor. Mamma och mormor kom ner sista veckan för att motverka hemlängtan då sista veckan 2002 hade varit otroligt jobbig. Det  var den inte 2004. Då var S med på samma resa. Den där förlovade mannen med 2 tonåringar.  Efter första veckan var vi näst på oskiljaktiga. Alla tog för givet att vi var på samma ställe. Känslorna steg och blev övermäktiga och  när mamma och mormor kom ner förstod den direkt att de nog skulle hålla sig undan. Våra grannar från Forshaga sa samma sak. De hade sett oss hela tiden fast vilket bodde på samma ställe. "Han verkar oerhört sympatisk Kicki- jag tror dock inte Helene gör er så mycket sällskap denna veckan..". S såg ut som en blandning av mina två ungsomakärlekar. Även mamma såg detta tydligt. Nästan läskigt lika. S kallade mig Rebecca. Det var han och jag. Fast ändå inte. Han hade ju familj hemma. Jag ångrar att jag var stark och stod emot. Jag är stolt över att vi stod emot.När det var dags för avresa skulle vi med olika flyg. Olika bussar. Jag håll gråten inne till han åkt. Sen grät jag i två timmar. Så när mamma klev på bussen på hotellet jag nyss lämnat grät jag tröstlöst.Tills vi kom till flygplatsen och jag hann säga hej då igen.  Efter resan ringde han ibland. Hej Rebecca så det i telefon. Det var jäkla fint. Att båda hade samma längtan. Sen såg sambon hans ett ganska oskyldigt sms. Och han ringde för att säga att Jag vill men kan inte Rebecca. Och vi konstaterade igen. Det kanske blir vår tid i framtiden. Ibland säger vi hej på Messenger. Men vi kan fortfarande inte vara vänner på Facebook. Mycket vatten har passerat under bron men han är en av de där som jag ibland tänker mycket på. Speciellt när jag åker förbi hans hemstad. 

Jag hoppas att du läser detta S. Vilken fin tid det var. Vad du betytt mycket för mig. Det hade varit fint att sitta ner ihop men vi vet att vi inte kommer ses mer men messa mig om du läser.. Stor kram och massa kärlek. ❤#14årsenare #minnsdetsomigår

03.12

Jag kan inte sova för att jag är glad. Glad så jag nästan grinar. 

Det är en bra orsak till sömnlösheten.
Glädjen.. 

Det var längesedan kroppen kände såhär. Från topp till tå- ren glädje! 
Det är ju såhär man ska må.
Känner mig priviligierad. "Att en får ha't såhär gött"..  ja.. tänka sig! 

Min omgivning som vill väl säger- du behöver landa, ladda upp mentalt. Ja och nej. Jag har vetat att gränsen skulle nås. Just för att den kunde nås- innebär att jag landat. Att jag är mentalstark. Men. Ja. Jag gråter när jag pratar med dem. De närmsta närmsta. Men det betyder inte att jag inte är starkare än på år. 

Min bad och Min kompis sa- du behöver släppa kontrollen. Mina två andra stjärnor säger samma sak- det kanske är dags låta det vara som det är och hänga med tåget. Du vet ju hur man gör när man hoppar av. Men du kanske faktiskt kan hänga med ett tag. Du mår ju bra av den resan. 

Här kommer löftet. Jag ska släppa kontrollen. Tro på mig och sluta jiddra. Sluta tveka- bara köra. Oavsett dag. Oavsett tid. Oavsett läge. För det är JAG som vinner på det. 

Men fattar ni? Känner glädjen i hela kroppen. 
Så mycket lättare det är att vara människa då. Men hör kommer viktigaste utmaningen. Komma ihåg detta när jag är trött å sliten och sur och ledsen.  Att trampa på hela tiden. Gå framåt. Våga ta åt mig av glädjen och livet.

Hej Mamma! del 1

 
Åh Mamma. 
Som jag saknar dig, som jag saknar att prata med dig. 
Som jag saknar dina råd, dina kommentarer och våra skratt.
Som jag saknar att messa, att ringa att prata.
Våra heldagar på Willys/Bergvik. 
våra heldagar i Sunne - bara du och jag. 
 
Min allra bästa vän försvann med dig Mamma. 
 
tomrummet är så stort och jag har ingen tjej var i familjen. 
Det är bara män kvar. 
Och de är så lika fast olika fast lika så ibland får jag spunk. 
Det har vi alltid kunnat prata om. Du och Jag. 

Jag saknar våra resor.
 
Jag saknar att slinka in i Forshaga, alltid bli mött med öppen famn, spontana övernattningar, 
peppningar på att göra roliga saker och att alltid ha skjuts hem om jag ville dricka vin, du upmuntrade mig alltid att komma ut och göra det där roliga. 
 
Jag saknar att få gråta eller vara arg och få höra dina kloka ord. Jag saknar att ringa dig mamma och fråga om man verkligen ska göra så som det står i reeptet när man lagar viss mat eller hur man nu gör med tvättmaskinen eller torktumlaren eller att få hjälp med att färga håret eller att höra dig klaga, skvallra, berätta. 
 
Hej Mamma! jag saknar dig jag saknar dig. 
 
Puss. hej