Går som på räls

Det är ett uttryck som används om saker och ting går som det ska. Problemfritt. 
Här har det börjat spåra ut och det känns som att det bara är början.. 
 
Jag har som sagt börjat jobba. 
Igår var dagen när eleverna kom tillbaka efter sommarlovet. Upprop av klasser vid cafeterian och sen var det en sjua som kom förbi för att säga HEJ Kuratorn!
Igår var det mest praktiska saker för mig, att boka tider för överlämningar till olika skolor och att göra en överlämning till gymnasieskolan här i byn. 
Efter jobbet igår var jag väldigt trött, mestadels efter att vi målat altanen i måndags. 
Så jag lade mig och såg på film och sov lite. Miracle in heaven heter filmen där ett barn är sjukt och hon får en sond insatt. Ni vet. In genom nästan och svälja svälja svälja och hon spydde grönt. Det är oklart (eller så har jag inte förstått) vad hon lider av. (Jag ser resten av filmen nu.) Men strunt samma, det var inte det jag skulle komma fram till. 
Utan att det blev ju en tur med ambulans till sjukhuset  i måndags och det har ju varit lite oklart och vad som hänt. Men. Kanske ungefär samma tid som jag såg filmen, så fick hon samma. 
Det här säger kanske int er så mycket.  Men har ni hört Mannheimer och Skäringer? Avsnitten om Katten, Rådjuret och Leif GW? 
Det här är lite som med rådjuret. det säger något. Inte varken bra eller dåligt. Men symboliken att jag ser något på tv och att det också händer live.  
Cancer. Så jävla ovärdig sjukdom och helt oförutsägbar. 
Det finns inte ett skit just nu "som går på räls". 
Jag har shoppat lite idag. en för tajt klänning och ett par byxor. Bara för att ibland behöver man piggas upp i det yttre när det inre är mörkt. 
Mörkt. Argt. Ledset. Gammelgäddan på väg ut. (Okej. jag har eventuellt lyssnat lite för mycket på Mannheimer och Skäringer podden..) Men det är ett bra sätt att tänka på något annat. 
Jag är arg  för att vi inte hinner få möjlighet att behandla innan någon nytt sker och ställer till det. 
Nu hoppas jag att hon får lite lugn och ro på sjukhuset där hon är just nu och snart får komma hem igen. 
Jag tar mig en tur imorgon igen efter jobbet till sjukhuset och sedan i helgen som kommer behöver jag lägga lite krut på att städa min lägenhet.  och endera åka till sjukhuset eller hälsa på hemma.
 
Fokus imorgon att tömma lägenheten på skräp och att få ut det som är kvar. Sedan är det städ städ städ städ om gäller. om 2 veckor ska jag lämna nyckleln.
 
Nu sitter jag vid datorn igen och skriver och har inga bilder.  Måste synca lite bättre! 
Hörs imorgon. Med bilder!

Trädgårdsfix

Idag är vi ute i trädgården och fixar lite. Kroppsarbete. 
Klipper gräs, trimmar kanter och utökar gräsmattan lite genom att använda röjsågstrimmern och ta ner en del av ängen som vi har. 
Kul! Men jobbigt. Jag har ett långfinger på min högra hand som är väldigt svullet och det blir inte mindre svullet av dagens fix. Kroppen är sliten och inflammerad och jag får lida i efterhand av arbetet. Men det får vara okej. 
 
Äntligen har annonsen på den lokala Facebooksidan Köp och Sälj fungerat- då priset var "gratis"- då kan folk hämta flyttlådor! Men okej- blir vi bara av med dem så blir det väl bra. 

Nu har jag lämnat över utefixet till sambon och så tar jag innefixandet. Röja med diskmaskin, köksbänk, matsal, så kanske vi faktiskt kan sitta inne och fika på lördag när vi ska ha kalas för mormor. Vilket iofs är det bästa då mamma fryser och mormor hör dåligt. Vi bor också nära en ganska så trafikerad väg och det gör att man ibland får svårt att höra vad folk säger. SÅ får det bli. 

Då kan också svärfföräldrar och sambon måla altan nä r och hur de vill utan att vi (jag och sambon) blir osams kring det tråkiga att altanen luktar nymålat och att det slabbas med färg när vi ska ha det mysigt. Så får de fika om de vill och vill de inte så är det okej. 
 
 
Nu ska jag ta lite kort som jag ska skicka in till vägverket som ska utreda kring buller- ett bullerplank vore fint!

Hjärnan spökar

Jag är i en period i livet där jag inte mår så bra. 
Det finns många etablerande omständigheter som jag alltså inte kan påverkasom ställer till det och så finns det saker jag kan påverka men som jag inte riktigt haft ork att göra. 
 
Jag jobbar som skolkurator och jag avslutade vårterminen i ett väldigt stressat läge där ångest, åanikångest, stress och oro och gråt var dagliga inslag. När skolan slutat och jag sedan den 22 juni blev sjukskriven så har det minskat. Iallafall efter att boendet löst sig och att vi fått mer klara men ändå väldigt oklara besked angående cancerläget. Nånstans mitt i krisen som jag ändå befinner mig i så blir det ett lugn. Stormens öga eller så har stomen bedarrat för en stund.  Det gör att gråten inte kommer lika ofta. Jag är heller int elika ofta i situationer som ställer mig under en sådan press som vardagliga sysslor /jobbet annars gör. Att handla går bra men jag kan fortfarande inte handla och prata i telefon samtidigt. Det går någorlunda bra med matematiken och det blir inte riktigt samma panik som det var i våras. 
Det gör att omgivningen inte riktigt förstår att inom mig så är det fortfarande kaos, Men det blir inte samma symptom på utsidan som för några veckor sedan. Jag mår långt ifrån så bra som jag vill må. NU ska man ju vara stormande kär och lycklig. Stormande kär är jag. Men inte så lycklig. Lyckan sköljer över i vågor, och de vågorna kommer mer och mer men så har jag dagar som jag har haft denna veckan. Jag är inte glad. Jag har svårt att vara flexibel. Allt jag gör drar väldigt mycket energi. Jag orkar inte hålla humöret uppe. Det syns mycket på ögonen och det är en känsla jag vaknar upp med som håller sig hela dagen. 
Jag tycker att jag blir behandlad orättvist. Att jag inte blir lyssnad på. Att jag inte får vara med att påverka. Att jag inte duger. 
Jag kan inse, att dett inte stämmer. jag kan förstå attjag sover 4 timmar varje dag i 2 olika omgångar och då hinner andra göra eller planera saker och då är inte heller schysst av mig att lägga mig i. Eller att klanka ner på sambons ideer som han klurar ut själv för att han måste. 
Jag förstår det egentligen. Men hjärnan spökar. 
 
Jag blir mindre värd. Jag är mindre värd. Jag är dålig. Jag är ful. och framförallt. Jag är tjock. Jag fattar inget. Jag har ingen bra smak. Jag är värdelös. 
 
Jag bör kanske tilläggga att jag har mens också. Den ställer ju också till det en del i huvudet. 
 
Jag är till viss del värdelös, för jag har inget planeringssinne nu som jag haft förut. Jag kan inte spontanhandla ihop med sambon för jag har svårt att tänka och handla samtidigt. Jag har inget minne heller så jag kommer inte ihåg om det inte står på en lapp. 
 
Det här är sjukt jobbigt att brottas med. För jag brottas i huvudet. Jag är oftast tyst om det. Men säger nog mer än vad jag borde, vilket kan skapa irritation. Det gör mig ledsen. 
 
Snart är det dags att börja jobba igen. Hur ska det gå?
Halvtid. är ett måste annars kommer det braka igen. Och om jag ska vara ärlig. Det är ju inte så att jag står stabilt just nu även om "det är ganska lugnt". 
 
Nu ska jag njuta av lugnet, lugnet att vara ensam. och jobba på! Så sambon kan få bli lite glad när han kommer hem från Ikea och Biltema.