29 september 2018 Hej Mamma!

Idag stod det såklart ett besök på kyrkogården på schemat. 
Så fridfullt. Fint. Vi fixar. Vi gör fint. Till Mamma. Så fint att vara ledsna tillsammans.
Så fint att gå därifrån och vara lugn i själen.
Jag och Brorsan hos mamma. ❤❤❤
En sjusovare och en faster. Kärlek.

Efter jag och Andreas varit på kyrkogården pratar jag med Martin som pratat med Mormor igår. Det var tydligt att mitt sällskap förväntades så jag hämtade Momma drog till Blomsterlandet igen och tillbaka till Mamma.

Som ni ser har hon ingen sten än. Hoppas den kommer snart. Idag kramade jag backen där hon ligger. Krama stenen skulle kännas bättre. 
Mormor bjöd på lunch idag. 
Varje dag när jag var sjukskriven i utmattningen och även innan så slog en stor trötthet till. En sådan trötthet som gjorde att jag bara tog av mig skorna och la mig i sängen och sov i 3-4 timmar. 
Ibland kommer tröttheten nu med. Men jag kännnet igen situationer. Jag har lite större chans att parera den. Idag kom den. Jag hade förväntat mig detta och den kom. Jag skulle köra bil hem. 1 timme. Laddade med Cola och naturgodis och så gick det okej. Men så såg jag mig i spegeln. Alltså. The face of trött.
Och jag sov två timmar efter jag kommit innanför dörren.

Nu ser jag Greys å ska försöka se nya säsongen. Bara vara.

Jag önskar att jag kunde krypa in i en famn och bara få vara. Jag har klarat hela den här resan utan famn. Utan stöd på hemmaplan. Mina syskon, svägerskor och pappa stöttar såklart. Jag har några få kompisar som orkat hänga kvar. Som orkar att jag är ärlig. Det är dock inte samma sak. Inte samma sak som att få gråta på en arm på natten.

På måndag är det ett år sedan jag och dåvarande gjorde slut. Att han inte kom ihåg det hindrar inte att jag kommer ihåg. Där stoppade min kärlek på riktigt. . Jag var ensam. 

Jag har klarat det hittills och klarar mig såklart även Nu och sen. Men jag kan inte hjälpa att jag saknar en famn att få vara liten i. 

Tills dess. 
Är jag stolt att det går så bra som det gör.
Jag vet att jag kan göra mina bröder oroliga. 
Jag vet att jag uttalar min ensamhet. Jag känner mig stark när jag kan det. 

Mamma skulle vara stolt över mig. 

Kommentera inlägget här :