Semester


Lagom till årsdagen av mammas död så beställde jag en resa till Gran Canaria.
Jag var trött på allt. 
Sliten.
Ledsen.
Irriterad.
Nedstämd.
Besviken.
Bestämd. 


Bestämd på att det var nog. Jag är värd en sak. Blir behandlad på annat sätt. Då får det vara nog. 
Att boka in en resa till ön jag och mamma alltid åkte. Till hotellet bo alltid bodde på. Till stranden vi alltid solade på. 
Verkade som en god idé.
Nu är jag här och jag vet inte om den är så bra. Men kanske inte pga sorgen efter mamma. Mamma är med och det känns okej.
Nästa gång blir det nog ett annat hotell bara. Lite närmare stranden. Eller om jag är så lycklig att jag nästa gång reser med barn så får hotellet duga. 

Sliten. Av jobb. Mormor. Jobb. Sorg.

Besviken. På jobb. På omgivande personer. På känslan att vara så jäkla ensam. 
Samtidigt som jag faktiskt har ett fantastiskt team runt mig. Men det hjälper inte alltid när man stängwroch låser lägenhetsdörren och man är där. Mitt i ensamheten.

Så. Jag beställde en resa. 
I onsdags anlände jag Gran Canaria å på flyget ångrade jag mig. Väl på hotellet kom lugnet tillbaka.

På stranden igår..  njöt jag. 
Och det är det jag gör. Njuter.
Och dricker alkohol.
Men jag röker inte.
Tror jag.

Jag har sedan en tillbaka varit trött på att vara så jäkla duktig hela tiden.
Lite oansvarsfullhet. Hade inte skadat mig. 
Så jag jobbar på det. På att vara en dålig flicka. Eller dålig. Men inte en bra flicka. En flicka. Elle kvinna kanske. Ibland en tant. Me  tänker att tanter är busigare än mig.

Tänk. Tänk om jag vara kunde släppa loss.
Så kul det skulle bli. Om jag bara liksom var. Sprang på impulser. Istället för döda impulser.

Men nu är jag allt Så på gran  Canaria. Ensam.
Jag vet 2 personer hemifrån som också är här. Men eftersom jag vet att de är här springer vi väl inte på varandra. 

Hemma är min boyfriend. Ja. Jag har en sån. En härlig sådan som det ska bli väldigt härligt att få träffa på onsdag när jag kommer hem.





Kommentera inlägget här :