Hej Mamma! 1 augusti 2018.

Hej Mamma, 
kolla vilken fin polare jag köpte till balkongen förra veckan. 
Du vet ju att förra vekan var en glad vecka och det har fortsatt så. 
Ibland saknar jag Musse så att jag kan kräkas. Hans älskade lilla tryne, att han alltid var så nära så när jag stannade hann inte han stanna utan gick in i mina ben. Jag kände alltid nosen mot benen när jag gick. Hans eviga sällskapande på toaletten. Det är skönt att inte slippa stressa. Men älskade älskade hunden vad jag saknar honom. Mamma, jag saknar dig också, att prata, träffas mysa, vara. 
 
Alltså mamma, vad hände? Du bara försvann, det gick så fort, allt blev så förändrat. Jag vet att det finns saker du tycker jag borde gjort annorlunda men jag är trygg i att du förstår mig. Jag är trygg i att du inte heller tycker vissa saker som varit har varit okej och så får det vara när det nu är som det är. 
 
Hur skulle du hanterat mormorn? Vad skulle vi ha göra om du var här? Jag tänker så ofta på dig när vi hanterar nuvarande situation. Jag hoppas att vi gör dig stolt. Även när jag lämnar Karlstad i panik, dränerad på energi och efter jag snäst för att sjukdomen visar sin fula sida. Jag hoppas att du förstår att jag inte alltid orkar åka dit. Jag hör din röst ekande när vi diskuterat detta förut och du sa: Heléne- det är min mamma. Du behöver inte.
Men nu har jag ingen mamma längre mamma. Mormor har ingen dotter. Vi försöker dela men det är svårt. Det sliter på samvetet. Det enda som är fint med att du är nånstans där ovanför himlen- för himlen är inte din slutstation det vi vi ju alla.. "Fina flickor kommer till himmlen- vi andra kommer hur långt som helst.." Det var inte för inte det var ditt favoritcitat. Iallafall, det fina, är att du är med mig jämt. ibland sitter du dock kvar i bilen, det är jag tacksam för. 
 
Mamma, vi hörs snart, jag har troligtvis tusen saker att eventuellt prata om efter jobbstarten. 

Älskar dig. Saknar dig. 

Kommentera inlägget här :