Min mamma är död

I Maj fick min mamma diagnosen aggressiv tjocktarmscancer. 

I fredags, 29/9 klockan 09.30 tog hon sitt sista andetag. 
Jag, mina bröder, min svängerska, mormor och mammas sambo sedan 19 år var hos henne. Höll henne i handen, eller i benet eller klappade på pannan. 

Då hade vi vakat i två dygn. 

I onsdags skulle jag hämta mormor för att "mamma blivit sämre". Vi åkte hem på fredageftermiddag. 
Jag hade sett en försämring och hade faktiskt packat väskan, tog en paus på kvällen när jag hämtade storebror somkom med tåget. Sedan var det diverse pauser för att köpa mat/frukost/få luft. 

Sedan i fredags är jag halv, 
jag och mamma har haft en jättestark relation och jag tänker ungefär fem gånger i timmen att jag ska ringa mamma och berätta om något, sedan inser jag att det inte går. 

I helgen har jag och mina bröder och en svägerska sorterat, slängt och plockat på övervåningen i huset. 
Mamma har bott i huset i 40 år. Gissa om det finns grejjer. . 
 
Imorgon ska jag börja kika i mammas pysselrum, sortera lite vad jag och barnbarnen skulle vilja ha för pyssel. 

Att vara praktisk är bra. 

När man landar i soffan, ensam, med tankarna hos mamma och med minnesbilder som man helst inte vill se, 
då är det lätt att det sköljer över en. Drar undan benen på en. 
Hysterin. Sorgen. Denna fruktansvärda sorg. 
 
Älskade älskade mamma. 
Vad du fattas mig. Oss. 
 
 
Taggar: cancer, sorg;

Kommentera inlägget här :