Livet står still

Nu har det gått 15 dagar sedan mamma gick bort. 
15. 

Livet snurrar vidare för alla andra. Men för mig står det still. 
På riktigt. det står still. 
För sambon går det vidare. 

Och det gör också att det krockar för oss nu, jag förstår att han inte förstår. 

Bara någon som själv förlorat en förälder förstår. Saknaden.
Vacuumet. Tomrummet.
 
Så lägger vi till det faktum att jag var utbränd innan mamma fick sin diagnos. 
I och med diagnosen så tog ångesten över. 
Ångesten ligger fortfarande kvar såklart men nu börjar de andra symptomen bli mer tydliga igen. 
Att man glömmer. Vet inte vad ord heter, byter ut ord  "Jag vill ha ost till middag"- När man menar mos. 
När allt suger energi, väldigt lite ger energi. 
 
Hunden är ju en ljuspunkt såklart. Och sambon. 
men inte tillräckligt. 
 
Om en vecka är begravningen.
Vad ska jag ha på mig?
Imorgon ska jag göra naglarna och så försöka klippa håret.
 
Livet hörrni.
Det är som det är det.

Kommentarer :

#1: Anna

Skickar stor kram till dig i detta svåra svåra❤

Svar: tack <3
Finemangskan

skriven

Kommentera inlägget här :