Begravning

Sist jag var på begravning låg jag vaken för att jag var orolig för min reaktion. 
8 januari skrev jag såhär:
 
 
Då hade jag mamma som stöttepelare. 

Nu är det mamma som ska begravas. 
Fy fan. 


Hur fixar jag detta?
 
(och jag vet. Vart är det annars så naturligt att vara ledsen som på en begravning? ingenstans. Men det handlar om att vara orolig att tappa kontrollen.)

Kommentera inlägget här :