Vardagen

Nu är vi hemma igen. Jag har jobbat en vecka, gick till jobbet med ångest och stress, möttes dock av en kollega som ska avlasta mig så det blir nog bra till slut.
i början av veckan ringde telefonen och jag blev kallat till en jobbintervju på en Vårdcentral i grannkommunen. Efter mycket om och men har jag beslutat att inte gå på intervjun. Jag behöver stabilisera mig lite igen då det är rätt mycket som pågår i livet runt omkring. Jobbet är något jag vill ha och det är på 50 %- alldeles ypperligt när det gäller att satsa på min dröm. Samtalsterapeut drömmen. Men nu är det inte riktigt lämpligt. Nu är det bra om jag har ett heltidsjobb där jag känner stabilitet.

Stabilitet kan jag känna också i privatlivet. D håller på att kontakta mäklare så att han kan sälja sin bostadsrätt. Och komma hit. På riktigt. Vi kollar jobb som kan passa och vi kollar även en lite större lägenhet.

Det är jobbigt och härligt. Vi går nog ganska fort fram men vi går stadigt och kommunicerar oss genom detta med öppna ögon och öron. Och med fokus på att vi vill vara tillsammans.

Han får kämpa med att jag har skiljt mig. Det märks nu att det var en större smäll än vad jag har erkänt för mig själv. Men han står stadigt bredvid mig. Jag håller honom tillbaka lite för det är lätt att bli ivrig. Han är ivrig och drar mig framåt. Så vi kompletterar varandra väldigt bra.

Jag får ibland panik. Då är jag glad över att jag har mina fina vänner här i byn som stöttar mig och som får mig att våga.

Han kommer hit på tisdag eller onsdag.
Jag längtar. Det är väldigt fint att få längta. Och att bli längtad efter.

Thailand baby

Vi är här nu. 

Det har varit en turbulent vecka känslomässigt. Igår kväll kom vi långt. Relationsmässigt.

Det är svårt. Men härligt.
Vi vill det här båda två. 
Vi tar det rätt lugnt.

Det är fantastiskt. 
Hörrni. 

Jag tänkte lägga upp en bild eller så. Vi får se hur det går. 
Och jag återkommer. 

Men ja. Visst är jag kär. Och glad. 
Och lite solbränd.