Acceptans

Det finns anledning till varför jag inte har varit här sen förlovningen.

Det stavas c a n c e r. 

Upp å ner hänt igen.
Om jag skulle släppa på känslorna så skulle jag inte sluta gråta. Jag gör inte det.
Släpper på alltså.
En annan del säger att det här är så oförståeligt så jag förstår inte och därför har jag heller ingen reaktion.
En annan del igen säger att jag är i chock.
En fjärde del av mig säger att jag förstår fast ändå inte.

På bilderna ser ni Musse. Det är vår nya familjemedlem. Han flyttade den Solna till oss i lördags.

Han är väldigt bra för mig nu. 

Cancer. 
Cancer är en oförutsägbar skitsjukdom och så jävla ovärdig.
Jag hatar cancer. 

Och nej jag har ingen acceptans egentligen. Men jag måste stå här nu. I stormen.
Imorgon kväll kommer min stora storebror till Värmland. Det är bra. Och kasst. Anledningen suger. 

Kommentera inlägget här :